Amerikansk framgång

mars 23, 2010

Visst trodde man att Obama skulle ge allt för att försöka städa upp ett av världens mest idiotiska sjukvårdssystem, men det såg länge ut som att det skulle falla på mållinjen. Hade han misslyckats så hade man i princip kunnat säga adjö till Demokraterna i något decennium och vi hade fått ge tillbaka makten till krigsgalna abortmotståndare igen. Tänk vad avgörande några få röster kan vara? En mindre kompromiss med just abortmotståndarna bör inte försvaras i sig, men var i det stora hela otroligt viktigt för vinsten. Nu kan alltså de 32 miljoner fattigaste medborgarna i världens mäktigaste land få ta del av lite välfärd de med. Jag tror och hoppas att retoriken i framtiden kommer att landa i något i stil med -”Vad fan höll de på med innan 2010? Man kan väl inte låta en del av befolkningen stå utanför?”. För ett sjukt sjukvårdssystem har det varit.

Man kan vidare önska att detta ger en fingervisning och Sverige och svenskarna. Vårdval Stockholm håller på att exkludera allt fler personer för varje dag som går. Visst är det på ett mer indirekt sätt, men jag hoppas att väljare i höst kan se igenom borgarnas kamp för klassegregation. En frisk(t) betalande Östermalmare är i Moderaternas Stockholm mycket mer värd att behandla än en Tenstabo med svaga ekonomiska möjligheter. Ja, tacka fan för det. Om vi skapar vinstdrivande företag av hela välfärden så är det ingen slump att patienter numera kallas kunder.

Tänk att USA skulle gå och bli ett gott föredöme i välfärdsfrågor? Då menar jag såklart i ”riktning”, de har en lång väg kvar att vandra. Men Sverige måste börja vända på ”Sälj Skiten”-taktiken ifall vi vill behålla en av världens bästa välfärder och det kommer inte att ske med Reinfeldt vid rodret. Det blir till att hålla tummarna i september.

Annonser

Nedräkningen har börjat

mars 8, 2010

Den 18 maj smäller det! De släpper sin tredje platta! Herregud vad stort! Det blir ju inte mindre spännande av att Bridwell säger så här om släppet: ”In many ways, this is the first Band of Horses record”. T minus two months and ten days…

Vänstervecka

mars 7, 2010

Nu börjar veckan lida mot sitt slut. Inte bara har det varit den veckan under 2010 som inneburit mest jobb på byrån för egen del, det har även hunnits med väldigt mycket politiskt engagemang de få timmarna som återstått. Nu kan man välförtjänt slappna av i några timmar innan det är upp på hästen igen.

I onsdags var det tänkt att vi skulle träffas för vänsteröl på Kvarnen, men då det kom till kännedom att Lasse Ohly skulle bli utfrågad av Politikerbloggen/TV4 på Victoria så bestämde vi oss för att flytta kvällen dit istället. Ohly skötte sig bra. De två lite halvseriösa utfrågarna rotade mycket bland ganska uttjatade debattämnen, men fick bra och tydliga svar. Stämningen var god både under och efter utfrågningen och Ohly får helt klart godkänt.

Hela helgen som nu varit har i princip endast bestått av Vänsterpartiets årskonferens. Premiär för egen del och sammanhanget visade sig vara mycket värdefullt i termer av att lära känna bra personer och få en inblick i det arbete som gjorts och planerats att göra i Storstockholmsdistriktet. Internationalen framfördes som öppning och avslutning, Ohly höll ett grymt inspirerande brandtal, poster fylldes genom olika valprocedurer (jag gillar idén med valknappar), frågor av olika relevans nöttes och blöttes och det dracks en hel del kaffe. Allt enligt plan. Nu ska vi bara se till att driva en stabil valrörelse också, så kommer det här bli ett riktigt bra år för partiet!

Bästa album 1969

mars 5, 2010

I slutet av sommaren bestämde vi oss några stycken för att lista bästa album 1969. Dels för att det ju var 40-årsjubileum 2009 och dels för att det antagligen är det bästa musikåret någonsin. Det blev en kraftig djupdykning i årets album, jag tror jag lyssnade igenom närmre 80 plattor från -69. Det hela kulminerade i en trevlig listkväll den 5 december.

Här är min lista. Jag hoppas den kan ge inspiration.

1. Townes van Zandt – Townes van Zandt


2. Nick Drake – Five leaves left

3. The Band – The Band


4. The Beatles – Abbey Road

5. Creedence Clearwater Revival – Willy and the Poor Boys

6. Neil Young – Everybody knows this is nowhere

7. The Velvet Underground – The Velvet Underground

8. King Crimson – In the court of the Crimson King

9. Pugh Rogefeldt – Ja, dä ä dä

10. Moondog – Moondog

11. The Stooges – The Stooges

12. Fairport Convention – Unhalfbricking

13. Creedence Clearwater Revival – Bajou Country

14. Silver Apples – Contact

15. Elvis Presley – From Elvis in Memphis

16 . Rolling Stones – Let it bleed

17. Crosby, Stills & Nash – Crosby, Stills & Nash

18. Led Zeppelin – Led Zeppelin

19. MC5 – Kick out the jams

20. Dusty Springfield – Dusty in Memphis

21. Hell preachers inc. – Supreme psychadelic undersground

22. Miles Davies – In a silent way

23. Karen Dalton – It’s so hard to tell you who’s going to love you the best

24. Scott Walker – Scott 4

25. Gal Costa – Gal Costa

Det här är resultatet av väldigt mycket arbete, men om det skulle vara något jag missat så var inte rädd för att säga till. Detta bör dock vara så nära facit man kan komma! 🙂

Här är även en Spotifylista för inspiration. Beatles, King Crimson, Moondog, Led Zeppelin och Hell Preachers inc. får man leta upp på egen hand.

MeetThePete presenterar 1969 års bästa album

Företaget Bring kvoterar in en tjej i sin reklam

mars 2, 2010

– ”Fan, vi måste ha med en tjej också, annars kanske nån blir lack.”

– ”Men det finns ju inte plats på bilden, nu när vi samlat alla grabbarna? Det är ju viktigt att vi har med killen vars tandrad tar upp halva annonsen, för att inte tala om killen som sneglar lite nöjt på sitt eget könsorgan.”

– ”Hmm, vi får klämma in henne i bakgrunden till höger. Det räcker väl att man ser lite av henne? Helst ska ju ingen tro att det är henne vi syftar på när vi säger ‘specialister’.”

– ”Ok då. Se till att man ser att det är en tjej, men låt henne inte ta för stor plats bara.”

Grayling

februari 26, 2010

Från och med januari i år jobbar jag på Grayling. Det är fortfarande en PR-byrå och vi har fortfarande kontor i Stockholm, Malmö och Göteborg, men vi är numera det näst största oberoende PR-företaget i världen. Det märks inte så mycket för egen del, men det finns nog väldigt mycket kunskap och möjligheter att hämta från de andra marknaderna.

Så på lite drygt ett år får jag då mitt fjärde visitkort, utan att någon gång ha slutat på mitt arbete. Först Sargasso Kommunikation. Uppköpt av Sund Kommunikation. Uppköpt av Londonbaserade Huntsworth och fått det temporära namnet Trimedia. Namnbyte till Grayling. Nu ska det däremot vara stabilt ett långt tag framöver är tanken. Jag tror verkligen det kommer gå riktigt bra för Grayling i Sverige. Bra folk gör bra saker.

Midlake på Debaser Medis

februari 25, 2010

Alla som följde min adventskalender i december vet att Midlake gjort 00-talets åttonde bästa låt i och med låten ”Roscoe”. Skivan som låten är hämtad ifrån, ”The Trials of Van Occupanther” är en riktigt bra platta, även om skivan som helhet kanske bleknar lite i ljuset av den fantastiska öppningslåten. Tyckte ändå att det skulle bli kul med nytt släpp från de finstämda Texasborna.

Linnea lyckades i god tid ta tag i att skaffa biljetter till deras spelning på Medis. Jag har kommit på mig själv ha blivit ganska dålig på att göra dessa logistiska uppgifter i tid och brukar då oftast få gräma mig över att inte få tag i någon biljett. Denna konserten blev också den slutsåld, men den här gången hade vi alltså tillträde.

Det var stekhett och trångt inne på Medis. Mängder av helskägg och rutiga skjortor hetsade för att få tag på öl innan spelningen började. Eftersom föreställningen utspelade sig på en söndag, efter två helkvällar, valde vi att skippa ölen. Bandet kom ut på scenen och folk jublade i vanlig ordning. Det första jag reagerade på var att de var ganska många i bandet, bland annat fyra(!) gitarrister. De inledde med de första spåren på nya plattan, som jag vid konsertens tidpunkt inte hade hört särskilt mycket av. Det lät fantastiskt! Midlake har en tendens att låta extremt mycket 70-tal och det kändes ungefär som att stå och titta på Led Zeppelin som bestämt sig för att enbart framföra Fairport Convention-låtar. Perfekt arrangerat inom bandet och mycket snyggt stämsångssamarbete mellan huvudsångaren Tim Smith och den ene gitarristen. Det var var tvärflöjt inblandad i nästan alla låtar,i  en låt framåt slutet fick publiken hela tre tvärflöjter samtidigt.

Alla guldkorn från förra plattan betades av och det nya materialet lät riktigt bra. Midlake lider kanske lite av att låtarna har svårt för att sticka ut, vilket gör att man inte vill ha en alltför lång konsert av dem. Men det hela var väldigt väl avvägt och jag kan inte annat än att ge dem toppbetyg. Nu när man i efterhand lyssnat mycket på nya plattan så är man ju glad att man fått se det live igen. Skivan är fantastiskt bra, men det var snäppet bättre på Medis.

Angående kylan

februari 24, 2010

Skandinaver måste ha varit resultatet av en utmobbad grupp för längesedan. De hade valet mellan att stanna nere vid medelhavet eller följa efter isen upp norrut och se vad som fanns där. Skulle någon frivilligt byta behaglig värme mot snökaos och frostskador? Nej, de måste helt enkelt ha blivit bortkörda av några mycket tuffare tjommar och haft Norden som enda alternativ. Kan inte se någon annan förklaring.

Jag tycker genrellt bra om Sverige. Vi har en stark välfärd, förhållandevis sunda värderingar och det är på sina platser ett väldigt vackert land. Men det här med kylan gör ju ändå att man funderar på att emigrera vartenda år. Januari, februari och mars är tre helt sjukt onödiga månader och jag undrar om det finns någon som inte hellre skulle byta dem mot tre stycken juli till. Jag hade i alla fall inte tvekat. Nu har vi väl förhoppningsvis överlevt halva den perioden, men med rådande snöoväder känns räddningen långt borta. Jag håller mig inomhus så länge. Bah!

Igår var det dock dags för en dagsutflykt till Gotland. Eftersom det snöat lite blir ju en sådan resa till värsta äventyret. Bara att komma till Bromma Flygplats var ju en saftig utmaning. Efter att till slut kommit till Alvik med Tvärbanan (tunnelbana var ur funktion och alla taxibilar var upptagna) fick jag ringa och intensivförhandla med Taxi Stockholm för att de skulle plocka upp mig. Kom fram fem minuter innan planet skulle lyfta. Vilket det såklart inte gjorde. Efter äver två timmars väntan kom jag med ett litet propellerplan som varit på Gotland en gång under morgonen redan, men utan att landa. Det var för kass väder tydligen. Så på det lilla planets andra försök kom jag fram. Dundrade in på en begravning en stund efter första psalmen och fick sedan bära kista i princip med andan i halsen. Fyra timmar efter att jag anlänt till ön åkte vi hem med båten. Förutom jobbig sjögång gick det bra.

Ok, vi har fattat det här med vinter nu. Ge oss vår, parköl, t-shirt och blandband nu istället!

Försökte hitta NÅGOT bra som kylan medfört. Hittade bild på när vi är ute och går på isen i Årstaviken. Det gör man ju inte varje dag, det var en trevlig tur (även om det var jäkligt kallt).

Morning Benders leker Phil Spector

februari 22, 2010

Morning Benders är världens bästa indieband just nu, enbart genom sitt debutalbum. Dock fick jag tag på deras nya släpp igår. Det är svullstigt som bara den, speciellt om man jämför med första, men jag tror det kommer att visa sig vara ett bra drag trots allt.

Kolla och lyssna på den fantastiska videon till nya hitten ”Excuses”. Sjukt vackert!

Doing Linköping

februari 22, 2010

Jag kan bli arg över att jag inte tagit tag i mitt DJ:ande sen jag flyttade till Stockholm. Det är ju bland det roligaste jag vet. Problemet är väl att jag lätt bokar upp alla mina helger med massa andra aktiviteter och därmed inte har någon tid över att fylla upp. Det är väl kanske en prioriteringsfråga. För tillfället går förhållande, jobb, politik, musiklyssnande, vänner och annat före. Man kan inte göra allt här i livet.

Men så en dag fick vi frågan av Hannah Snyder att komma till Linköping och spela skivor för ”studenterna” på NH. Jag, Fredrik och Martin. Tyvärr var det två band som skulle uppträda under kvällen, vilket minimerade vår speltid ganska radikalt. Men kul var det och bra blev det. Det var nog en ganska schitzofren känsla för dansgolvbesökarna att kastas mellan Bob Dylan, Baxendale, Smiths, Rick Astley, Moldy Peaches och Brakes, men efter ett tag accepterade de alla tvära kast och dansade så det stod härliga till. Sjukt kul, det gav onekligen mersmak.

Här är kvällens snyggaste tröja: