Bästa album 1969

I slutet av sommaren bestämde vi oss några stycken för att lista bästa album 1969. Dels för att det ju var 40-årsjubileum 2009 och dels för att det antagligen är det bästa musikåret någonsin. Det blev en kraftig djupdykning i årets album, jag tror jag lyssnade igenom närmre 80 plattor från -69. Det hela kulminerade i en trevlig listkväll den 5 december.

Här är min lista. Jag hoppas den kan ge inspiration.

1. Townes van Zandt – Townes van Zandt


2. Nick Drake – Five leaves left

3. The Band – The Band


4. The Beatles – Abbey Road

5. Creedence Clearwater Revival – Willy and the Poor Boys

6. Neil Young – Everybody knows this is nowhere

7. The Velvet Underground – The Velvet Underground

8. King Crimson – In the court of the Crimson King

9. Pugh Rogefeldt – Ja, dä ä dä

10. Moondog – Moondog

11. The Stooges – The Stooges

12. Fairport Convention – Unhalfbricking

13. Creedence Clearwater Revival – Bajou Country

14. Silver Apples – Contact

15. Elvis Presley – From Elvis in Memphis

16 . Rolling Stones – Let it bleed

17. Crosby, Stills & Nash – Crosby, Stills & Nash

18. Led Zeppelin – Led Zeppelin

19. MC5 – Kick out the jams

20. Dusty Springfield – Dusty in Memphis

21. Hell preachers inc. – Supreme psychadelic undersground

22. Miles Davies – In a silent way

23. Karen Dalton – It’s so hard to tell you who’s going to love you the best

24. Scott Walker – Scott 4

25. Gal Costa – Gal Costa

Det här är resultatet av väldigt mycket arbete, men om det skulle vara något jag missat så var inte rädd för att säga till. Detta bör dock vara så nära facit man kan komma! 🙂

Här är även en Spotifylista för inspiration. Beatles, King Crimson, Moondog, Led Zeppelin och Hell Preachers inc. får man leta upp på egen hand.

MeetThePete presenterar 1969 års bästa album

Annonser

5 svar to “Bästa album 1969”

  1. Anders Says:

    Som äldre kusin känner jag att måste komma med åtminstone några kommentarer.

    Först och främst: det är väldigt sympatiskt att se Townes van Zandt överst och listan innehåller många andra av mina absoluta favoriter.

    Dock hade jag gärna haft med någon av de tre plattorna Johnny Winter släppte 1969: ”Johnny Winter”, ”Second Winter” och ”The Progressive Blues Experiment”. ”Songs From a Room” med Leonard Cohen tycker jag också kunde förtjäna en plats. Om liveplattor är tillåtna finns ju alltid Johnny Cash ”At San Quentin”. En något svårtuggad klassiker från detta år är ”Trout Mask Replica” med Captain Beefheart & His Magic Band.

    For what it’s worth
    Anders

    • meetthepete Says:

      En äldre kusins kommentarer är alltid väl respekterade!

      Kul att vi delar van Zandt-intresset. Jag kan i efterhand tycka att även ”Our mother the mountain” förtjänar en plats på topp-25, men den här gången fick den stå utanför. Johnny Winter är en sån där artist jag aldrig riktigt tagit tag i ordentligt och därför har inte intresset kickat igång. Tipsa gärna var man borde börja (oavsett år). Cohen var nära, men i ärlighetens namn så är jag inte världens största Cohen-fan. Han är bra utan att vara fantastisk. ”At San Quentin” är diskad på grund av att det är en så kallad uppsamlande live-platta (många av låtarna är släppta tidigare). Om live-skivor enbart innehåller nytt material (se t.ex. ”Kick out the jams”) är de såklart godkända. Captain Beefheart har jag aldrig förstått. Äger skivan, vet inte varför.

      Hoppas replik känns godtagbar! 🙂
      Peter

      • jiemm Says:

        Zandt på första plats är helt i sin ordning. Beefheart tycker jag kvalar in på ren knäpphet. Jag har haft mina beefheartperioder, men gudarna ska veta att han inte gör det lätt för sina lyssnare. Trout mask replica är inte ens en av hans lättare. Men en bra entry point är debuten Safe as millk från -67, där var han fortfarande nästan normal. En annan är Zappas genialiska Bongo Fury där Beefheart är med här och var.

        En överraskning är King Crimson. Deras stora hit kvalar ju in tillräckligt bara i sig själv, men var där verkligen mer bra på den skivan än så?

      • meetthepete Says:

        Hmm. Antar att du menar ”21st Century Schizoid Man” från Crimson-plattan? Jag tycker verkligen att skivan håller lika hög klass genom alla fem spåren och skulle till och med säga att den är mycket bättre som helhet än vad enskilda spår är. Men King Crimson är en ganska ny upptäckt för egen del och jag ser fram emot att utforska katalogen mycket mer än man gjort än så länge.

        En kul kuriosa är att jag hittade en snygg version av ovan diskuterade platta på vinyl och la 300 spänn för den. När jag kom hem och satte på den blev jag ganska förvånad över att musiken som kom från högtalarna var Brian Enos ”Before and after science”. Trots att etikett och allt sa ”King Crimson”. Blev först arg och ville ha pengarna tillbaka, men kom sedan på att det nog är ett ganska unikt feltryck och behöll den.

      • jiemm Says:

        Haha!

        Nämnda hitlåt var till min stora glädje med i Guitar Hero 5, bara det gör ju att det är värt att spela. För övrigt är det en förbannat snygg skiva, så oavsett innehåll kan den vara värd att äga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: