Detektivbyrån – E18 (2006)
Kanske på förhand lite otippat att Värmland skulle kamma hem utmärkelsen ”Decenniets näst bästa låt”, men så går det när man lyckas uppfostra de genier som sedermera kom att bli Detektivbyrån. Jag har på senare dagar skapat mig en stor fascination för musik som blandar ursvensk folkmusik med något annat för att skapa musik som både är traditionellt och unikt på samma gång. Allt från Jan Johansson till Eric Malmberg. I denna mallen passar Detektivbyrån perfekt och därför har de gått och blivit lite av mina älsklingar från 00-talet.
Första gången jag stötte på dem var på Emmaboda. Klockan var nog två på natten och man var sådär fylld av musik, nikotin och alkohol som man lätt blir på festival. Tror jag såg nån halvtaskig konsert på ängen och gick själv på vinst och förlust bort till skogen för att kanske få se en konsert till. Där var stod några taniga killar och spelade klockspel och dragspel. Efter cirka tre sekunder var jag helt uppslukad av den magiska stämningen. Stod trollbunden hela konserten och kändes lite som att livet aldrig skulle bli sig likt igen. Oavsett om det är överdrivet eller ej så är Detektivbyrån helt klart något av det bästa och mest intressanta som kommit från vårt avlånga land under decenniet som gått.
”E18” är öppningslåten från EP:n ”Hemvägen” som man fick hålla till godo med i flera år, innan deras fullängdare kom 2008 (och faktiskt levde upptill förväntningarna). Låten representerar för mig avslutet en era. Den blev ett soundtrack till Lunda-indie-tiden som höll på att ta slut och jag blir alltid fylld av minnen när jag hör den. Jag har sett Detektivbyrån massor av gånger efter den första spelningen, även på Emmaboda, men ingen gång har de kunnat leva upp till den där första gången i skogen mitt i natten. De är alltid bra, men deras låtar och framför allt ”E18” tar mig alltid tillbaka dit. Den kvällen skulle jag gärna upplevt om och om igen.
Meet the Pete 
Lämna en kommentar