Way Out West 2009

Way Out West

Så var det avklarat! Way Out West 2009. Så här var det:

St. Vincent

Betyg: 6 av 10

Efter att ha kommit iväg lite för sent från en grillkväll hos min kära syster i Torslanda kom vi fram till ett Parken med aplång kö. Förövrigt ett problem som allt för många gånger sätter käppar i hjulet för att man ska kunna ha en trevlig festivalkväll på WOW. Men efter lite meck med vakterna och kajalritade stämplar (ja, ibland får man vara lite tonåring för att ta sig fram här i världen) kom vi ned i källaren för att se St. Vincent. Jag måste erkänna att det fanns lite för mycket distraktioner för att kunna ge konserten den uppmärksamhet den visade sig förtjäna. Många skålar med välkända Malmöansikten tog lätt överhand när man redan var lite i hatten. Men Annie Clark lyckades till slut fånga mitt öra och jag gillade det jag hörde. Mycket roligare live än på skiva, även om skivan är helt ok. Hon körde helt ensam, med elgitarr och lite samplingar. Otroligt vacker röst och fina låtar. Sen borde hon få lite plus för att hon verkar hänga med Bon Iver och Andrew Bird. Det gänget går ju inte av för hackor direkt.

Efter St. Vincent spelade en duo som hette Fontän. Det var Jättedåligt med stort J.

 

Vivian Girls

Betyg: 5 av 10

Gillar skivan från ifjol skarpt, denvar inte helt långt ifrån att få hänga med på topp-25-listan. Vi var på grund av lite systemetbesök och vegangrillkioskhappenings aningen sena och såg mest de sista 20 minuterna. De kan inte ha varit äldre än 16 bast, eller åtminstone såg de ut som valfritt tjejband på högstadiet, men de gjorde sitt bästa för att leka Sonic Youth på scen. Deras punkrock var rätt trevlig, även om den till och med på den korta tid vi gav dem han bli lite uttråkande.

 

 Bon Iver

Bon Iver

Betyg: 7 av 10

Såg verkligen fram emot denna konserten. Hade hört det skulle vara något helt utöver det vanliga. Blev nästan initialt besviken över att det bara var en ”vanlig” konsert. Fast ganska snart blev man ju väldigt nöjd över att det lät riktigt bra. Han har ju inte skaffat så mycket material att ta av, så skivan betades ju av helt och hållet. Efter början och innan slutet körde han med elgitarr istället för akustisk. Det är nog inte helt fel att mixa upp sina konserter lite, så att det inte går och blir enformigt, men jag måste ju säga att de akustiska partierna var klart mycket bättre. Jag är nöjd!

Gick förbi Beirut, som öppnade med favoritlåten ”Nantes”. Ljudkillen verkade dock ha en saftig betongkeps eller nått liknande, för det lät riktigt värdelöst. Trist. Vi gick och drack öl istället.

 

 Band of Horses

Band of Horses

Betyg: 6 av 10

Oh, jag har svårt att se mig själv ge något annat än toppbetyg för 2000-talets bästa band. Men det här var faktiskt inte deras bästa spelning. Första gången jag såg dem satt Ben Bridwell mest ned bakom sitt strängspel med sin fina vargtröja och tog i så han blev röd i ansiktet. Då var det såklart fantastiskt. Nu har han återigen sparkat hela bandet, tagit in ett gäng kids och står själv jäkligt belåten i mitten, med cowboyhatt, Nudiejeans och en snortajt, uppknäppt skjorta. Självklart sjunger han som en gud och självklart är låtarna fantastiska, men det var ändå något av en besvikelse. Det är inte bra att bli för framgångsrik uppenbarligen. Dock spelades nån låt från kommande skivan som lät spännande. Håller tummarna för den.

Gick förbi Robyn. Det var väl lite ösigt. Men jag orkade inte.

 

Wilco 

Wilco

Betyg: 8 av 10

Det började ganska trögt. Inget fel på låtvalet, men det var inte direkt någon energi på scenen. ”A shot in the arm” lyfte ju såklart, men det saknades ändå något. Men så efterhand började låtarna få lite mer nerv. Gitarristen Nels ”Jalle Lorensson” Cline började få lite sköna spel på scen, så som man vill ha honom. Jeff började (kanske inte helt framgångsrikt) att prata med publiken. Det blev plötsligt lite bättre känsla i det hela. När det slutligen var dags att avsluta med konserten med ”Spiders” var man lika nöjd som man alltid är med Wilco. Men om man ser lite nyktert på det hela så hade det behövt hålla samma klass rakt igenom för ett ännu högre betyg.

 

Antony & The Johnsons med Göteborgs Symfoniker

Betyg: 7 av 10

Han är en rätt bisarr person, den där Anthony. En förvuxen goth-barbapappa med spädare röst än en fyraåring. Men vackert sjunger han! Och bra låtar har han! Det blev en rätt maffig inraming att ha hela symfoniorkestern där och ljudet var riktigt bra. Men det räckte ganska väl med att se halva konserten, det blev liksom inte bättre eller mer intressant ju längre den förflöt. Men alltsom allt var det ett lyckat projekt för festivalen.

Såg vi Glasvegas? Nej nej, vi sprang till Pustervik istället. För att vara säkera. Fick senare höra att Glasvegas sög i vilket fall.

Vi såg däremot Jessica Lea Mayfield (se nedan)

 

The Morning Benders

Betyg: 9 av 10

Är det någon konsert jag längtat efter så är det att få se Morning Benders på en liten klubb. Det måste vara perfekt ju? För att vara säker gick jag och en samling entusiaster (nåja…) iväg längs Linnégatan och var på plats en halvtimme innan de öppnade. Jag fick bjuda en stor runda öl på Bishop’s Arms för att folk inte skulle tappa humöret. Sen kom vi in och det första man ser är sångaren som sitter och surfar i baren. Jag går fram och försöker konversera lite, men han verkar inte så intresserad. Kan även ha att göra med att jag precis käkat nån sjuk vitlöksbomb till festivalkäk. Men jag önskade lycka till, han tackade och gick iväg. Efter en lååååång väntan kom förbandet i form av Jessica Lea Mayfield ut och körde lite skön trailercountrypop. Lite åt Mary Lou Lords-hållet. Men jag kunde bara fokusera på vad som komma skulle. Till slut blev det så dags. Tydligen hade gitarristen slutat i bandet och sångaren Chris Chu hade tagit in sin lillebror som såg ut som 13 bast ungefär. Men de körde igång och det var fantastiskt! Deras låtmaterial efter bara ett album är ju helt utanför denna värld! Det enda som hindrar det från högsta betyg är att de inte spelade sin bästa låt ”Crosseyed”. Allt annat perfekt! Efter spelningen fick jag prata med sångaren igen. Då var han på desto bättre humör. Lite som att nån nervositet släppt. Fick min nyinköpta vinylsjua signerad. Mycket fint!

Efter Morning Benders spelade några som hette Veiter. Sångaren hade en hatt på sig = De var jättedåliga.

 

Patrick Wolf

8 av 10

Första konserten på lördagen och vi var såklart försenade. Men vi kom dit så vi fick sett andra halvan och herregud vilken show! Det var helt klart den största positiva överraskningen på festivalen! Den extroverte sångarna hade klätt sig i nån märklig byxdräkt och nått slags ansiktssmycke och med den utstyrseln rockade han tältet sönder och samman. Sjukt homosexuellt, sjukt vackert, sjukt bra. Svårt att få en bättre start på dagen. Hade vi fått se hela konserten som är frågan om jag inte hade gett den en 9:a.

 

Calexico

Betyg: 8 av 10

Hade aldrig sett dem tidigare, så det var riktigt kul att äntligen få chansen. Älskar senaste plattan och utifrån låtvalet så känns det som att de tog hänsyn till det. De var nog yngre och ”snyggare” än vad jag trott, men fy vad bra det lät. Ena delen febrig ökenrock, andra delen pampig mexikansk tango. Alla hits radades upp, det var bra publiknärvaro och extremt bra ljud. Allt som allt antagligen så bra som en Calexicokonsert skulle kunna vara.

Vi gick förbi Vampire Weekend. Jag har ändå gett skivan en hel del chanser, men jag förstår fortfarande inte hajpen.

Stod och tog skydd från regnet som börjat ösa ned i ett öltält bredvid Olle Ljungström. Jag har aldrig förstått det där. Det lät verkligen pissdåligt.

Gick förbi Dead Prez när de skrek ”Fuck the police!”. Det tyckte jag var lite häftigt. Men vi stannade tyvärr inte.

 

 My Bloody Valentine

My Bloody Valentine

3 av 10

Så var det dags för avslutningen, efter en mellanfest i svågerns nya etta vid Avenyn. Var verkligen spänd av förväntan. En förväntan som i princip fick platt fall. Det lät verkligen riktigt illa. De hade dragit på disten och volymen ordentligt såklart, men om man ska mäta konserter efter det så är ju Manowar världen bästa band. Och det är de ju inte. Sången ska vara låg, men istället var den obefintlig. Kevin Sheilds såg trött och gammal ut. Alla slingor var förinspelade. Varje gång en ny hit drog igång blev man glad, för man hörde vilken bra låt det egentligen var, men allt blev snabbt grusat av det undermåliga framträdandet. Konserten var verkligen ”Kejsarens nya kläder”. Man ska gilla MBV för att det är creddens cred och ”jag har sån sjuk koll på min shoegazing” och ”jag har minsann varit med” och så vidare och så vidare. Alla som såg att han var naken: Ni har så rätt så. Det var kass. Några små plus för nån fin film i bakgrunden på nån låt och för att Bilinda Butcher var snygg och cool fortfarande. Vi gick därifrån och hörde det ”häftiga” manglandet ”Holocaust” ifrån öltältet istället. Trist att avslutningen skulle bli en sån besvikelse.

 

Men! Allt som allt var det en väldigt fin festival. Många bra vänner på plats och även en hel del bra konserter. Jag är nog mer positiv efter årets festival än vad jag var efter förra årets, även om den sistnämnda nog hade fler bra framträdanden. Man lär väl vara på plats nästa år igen, eftersom de envisas med att konsultera min skivsamling inför bokandet av artister.

Annonser

Ett svar to “Way Out West 2009”

  1. Niklas Says:

    Meh, Glasvegas sög ju inte alls En ny låt de spelade sög.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: