Where The Action Is

DSC00007

I helgen besöktes den så kallade stadsfestivalen ”Where the action is” ute på Stora Skuggan vid Universitetet. Långt ute på en gräsplätt, inte alls i anknytning till någon stad direkt. Kanske för att T-banan låg inom nån kilometers avstånd som de fått godkänt att svänga sig på sådana begrepp. De senaste konsertbesöken man genomfört, inklusive Springsteen, kan väl sammanfattas som ”Vi hade i alla fall inte tur med vädret”. Det fick bli gummistövlar och regnjacka för att överleva, men med en sådan utrustning blev det ändock genomförbart. Kladdigt, kallt och grått var det, men som förväntat vägde konsertkvaliteten över med råge. Spenderade faktiskt ganska lite tid ute på gräsmattan, kom dit ganska sent båda dagarna. Det var endast några få konserter jag var intresserad av. Tre stycken närmare bestämt. Såg några andra konserter också dock, Hello Saferide var till exempel bra som vanligt. Missade tyvärr Pretenders och Magic Numbers, men det kan jag leva med. Här är de tre konserterna som var prioritet:

Pixies på Where the action is

Pixies

Efter att jag sett Pixies på Roskilde så utnämnde jag händelsen till årets bästa konsert 2004 och då måste jag säga att jag såg riktigt många bra konserter det året. Det är fantastiskt egentligen, hur bra de kan låta trots alla år som gått. Frank Black/Black Francis både låter och spelar fantastiskt, Kim sjunger som om hon vore 20 bast och Joey Santiago ser fortfarande sjukt farlig ut. De inleder med en Jesus & Mary Chain-cover och sätter därmed en sjukt hög standard. De radar upp hits och går egentligen igenom allt man kunnat önska, förutom att de inte spelade ”Where is my mind”. Det hade gjort konserten fulländad. Men fortfarande var det så klart helt fantastiskt.

Neil Young på Where the action is

Neil Young and his Electric Band

Sist på fredagen var det dags för den gamle rockgubben att underhålla den blöta folkmassan. Det är inte ens ett år sedan jag såg honom senast, på Way Out West i Göteborg, och denna konserten hade många likheter med sin föregångare. Dock var det mer komprimerat och han hade ett mycket bättre upplägg den här gången. Han började ensam med gitarr och körde några lugna stycken som ”Don’t let me bring you down” och ”Comes a time”. Fantastiskt! Det var även denna gång en hel del Harvest-fokus, med ”Heart of gold” och ”Old man” som en slags brygga in i den delen av konserten då hans ”Electric Band” anslöt. Konserten stegrade på detta sätt konstant och avslutningen med ”Down by the river” och ”Keep on rockin’ in the free world” var verkligen med fullt blås. På vägen dit blev man bortskämd med höjdpunkter som ”Pocahontas” och ”Cinnamon girl”. Extranumret ”Cowgirl in the sand” satt även den som en keps. Jag vet inte riktigt vad man mer skulle kunna kräva att en konsert (förutom bättre väder). Storslaget!

Nick Cave på Where the action is

Nick Cave & The Bad Seeds

Roskildespelningen i Gröna Tältet 2001 är en av de tre bästa konserter jag någonsin sett. Gårdagens konsert kan möjligtvis varit lika bra. Vilken energi, vilken röst, vilka låtar! Jag är verkligen inget anmärkningsvärt Nick Cave-fan albummässigt, men när det kommer till livespelningar så är det en helt annan sak. Han radade upp hits. Vi fick ”Red right hand”, ”Mercy Seat”, ”Stagger Lee”, ”Deanna”, ”Into my arms” och ”Love letter” för att nämna några. Till och med ”Dig, Lazarus, Dig!!!” från senaste ganska halvtaskiga album lät fem av fem. Men allra bäst var nog ändå framåt slutet när han körde ”Papa won’t leave you, Henry”. Herregud! Ett ganska passande uttryck för en närmast religiös upplevelse. 

Summan blev att man fick tre helt underbara konserter och jag är helnöjd, trots det riktigt sunkiga vädret.

Annonser

3 svar to “Where The Action Is”

  1. Kalle Says:

    Och nu har vi köpt Fleetwood Mac-biljetter! Som min käre kollega Pär sa till mig när jag visade honom din 1900-talslista: ”Det finns ingen möjlighet att denna människa är född senare än 1950.”

    • meetthepete Says:

      Hahaha, det är ju helt fantastiskt! Det får man väl se som ett bra betyg! 🙂
      Fleetwood Mac i originaluppsättning kommer fan bli helt jävla sjukt fantastiskt. Känns bisarrt att till slut ha kommit till stadiet där man går på samma konserter som ens föräldrar.

  2. Kalle Says:

    Så har det varit länge är jag rädd. Ända sedan man som 13-åring själaglad gick på Hoolas återförening i Tivoliparken i Kristianstad och sommaren därpå stod och skrek ”Lägg av, ni fattar ingenting” med bruten målbrottsröst på en (relativt patetisk) Nationalteaternreunion i Norrvikens trädgårdar i Båstad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: