1900-talets bästa album – Del 1

I lördags påbörjades det stora listprojektet – 1900-talets bästa album. Själv fick man färdigt sin lista i sista stund och nu känns den perfekt. Som en sanning som legat väl gömd, men som äntligen kommit fram i ljuset. Min lista kommer att presenteras under fem inlägg, med tio plattor i varje. Here we go:

GP

50. Gram Parsons – GP (1973)

Efter att han lämnat Flying Burrito Brothers och fått gjort lite gästspel i några småband som Byrds och Rolling Stones, fick han äntligen prånglat ut sin första fullängdare. Kungen av countryrock tar med sig Emmylou Harris och skapar stor musikhistoria.

 

 

Pet Sounds

49. Beach Boys – Pet Sounds (1966)

”Kan de där klåparna John och Paul göra det så kan minsann jag också göra det”, sa Brian Wilson och gjorde det också. Med västkustens finaste stämmor och melodiskapande i ryggen gick Beach Boys från strandraggare till legender.

 

 

 

Pornography

48. Cure – Pornography (1982)

Med ”Seventeen Seconds” och ”Faith” hade Cure utvecklats från sin ganska simpla och fina gitarrpop till att skapa ett extremt kalt och avskalat sound, med introverta texter och fantastiska låtar. Det hela landade perfekt när de så släppte ”Pornography”. Ett becksvart hål som man bara vill kasta sig ner i om och om igen.

 

Either/or

47. Elliott Smith – Either/or (1997)

Man måste vara jävligt deprimerad för att begå självmord genom att sticka en kniv i sitt eget hjärta. Men Elliott Smith lyckas omvandla sin smärta till otroligt vacker och gripande musik. Hans finaste stund återfinns på denna platta som han fick släppt strax innan han blev ”upptäckt” och fick påkostade produktioner.

 

 

Vauxhall and I

46. Morrissey – Vauxhall and I (1994)

Även om Mozz alltid skrivit Mozz-låtar så är ändå hans soloalbum, som börjar bli många till antalet, av väldigt varierande kvalitet. På ”Vauxhall and I” återfinns ett episkt sound med ett helt fantastiskt låtmaterial och Morrissey får mig att bli kär.

 

 

Rain Dogs

45. Tom Waits – Rain Dogs (1985)

De mest nedgångna delarna av centrala storstäder, sent in på småtimmarna, i de mörkaste och dystraste pubarna, med de skummaste typerna man kan tänka sig. Där spelas ”Rain Dogs”. Waits underbart hesa stämma får en att  rysa av förtjusning varje gång.

 

 

The Evil One

44. Roky Erickson – The Evil One (1981)

Efter 13th Floor Elevators kastades Roky Erickson in på mentalsjukhus i nästan fyra år. När han kom ut var han en helt ny person. Framför allt var han övertygad om att sprida historier om demoner och zombies. Och som han gjorde det! Hans solodebut innehåller så många hits att man skulle kunna driva en rockklubb med enbart denna plattan i skivspelaren.

 

Lola vs. The Powerman and the Money go-round, pt. 1

43. Kinks – Lola vs. The Powerman and the Money Go-round, pt. 1 (1970)

Det måste riktas ett tack till Wes Anderson som genom filmen Darjeeling Limited fick mig att återupptäcka Kinks. Mot slutet av sin existens skapade de helt fantastisk musik och når sin peak på detta ganska osammanhängande men fantastiska album.

 

 

Bridge Over Troubled Water

42. Simon & Garfunkel – Bridge Over Troubled Water (1970)

Man kan hävda att deras sista riktiga album var lite mer kommersiellt och inte lite ”äkta” som de tidigare. Men herregud vilka fantastiska låtar de kunde framföra! De var väl aldrig ett albumband, men avslutningen är en riktig fullträff.

 

 

Abbey Road

41. Beatles – Abbey Road (1969)

När inspelningen av ”Let it be” drog ut på tiden och de alla började bli mer än less på varandra, hade det varit förståeligt om beatlarna ignorrerat eller dödat varandra. Istället lirar de in en platta medans de väntar. Det visar väl inte så lite på deras storhet, när ett urhasplat tidsfördriv blir ett tidlöst album utan dess like.

Annonser

4 svar to “1900-talets bästa album – Del 1”

  1. Niklas Says:

    ”Ta självmord”…?! Pete, gör om – gör rätt!

  2. Sofia Says:

    Men jag känner ju igen alla skivor! Det ser ut att bli en bra lista av det här du. Även om de flesta av mina hjältar troligen kommer att lysa med sin frånvaro.

    Lite av en chock att se Pet Sounds så tidigt. Jag kanske inte känner dig så bra som jag tror..

  3. Niklas Says:

    Pete, du är förlåten. Gör inte om det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: