Att ligga steget efter

Anders BorgIdag triumferade finansminister Anders Borg glad i hågen in på riksdagen och lämnade över den ekonomiska vårpropositionen. Hur kan då vår långhårige nationsbookmaker se så nöjd ut när landet är i det sämsta skick det varit sedan andra världskriget? Det ska då tilläggas att han samtidigt är extremt ansvarig för att situationen ser ut som den gör. Finanskris hit och lågkonjunktur dit, det mesta krutet läggs på att reparera skador som sittande regering åsamkat under första halvan av sin mandatperiod. Hur är det då möjligt för finansministern att le?

Jo, för första gången sedan valsegern har Högeralliansen opinionssiffrorna på sin sida. Och visst, undersökningsresultat kan ju svänga snabbt över natten, men Borgs leende var idag så brett för att högern har nu har hamnat i exakt den mediala takt man hela tiden eftersträvat. Man har hamnat där genom att låsa in sig i sin kammare och lägga upp en riktigt snygg strategi som i princip går ut på att göra allt precis på motsatt sätt jämfört med mediehanteringen efter maktövertagandet. Schlingmann har blandat om kortleken och nu lärt sig att kasta hålstegen och satsa på A-händerna. Nu lyckas högern med i princip alla utspel man gör och även om experter och kunniga ger kritik i viss mån så lyckas man presentera sina argument under omständigheter som låter dem ha skuggan bakom sig. Förslagen haglar och Sveriges tidningsredaktörer gapar, nickar och stavar varenda proposition med f-ö-r-b-ä-t-t-r-i-n-g.

Men vad har då hänt? Har Högeralliansen plötsligt tänkt om och börjat komma med altruistiska lösningar åt det svenska folket? Nej, givetvis är det inte så. Kommunikationsstrategierna gått från level 1 till slutbossen, medan politiken är densamma. Eller det politiska målet bör man kanske kalla det. Borg måste idag gå så långt i ”fel” riktning att man idag har svårt att se skillnad på hans egen finanspolitik och Göran Perssons (under den tiden det begav sig). Vad nye Sosse-Borg dock lärt sig nu är att använda de egna motgångar till sin egen fördel. Som idag, när han faktiskt går och lämnar in ett tjock lunta med bevis på den egna regeringens misslyckande, jämte total avsaknad av systemkritik från den dagsfärska trycksvärtan.

Thomas Östros

Men tanken med detta blogginlägg var inte att kritisera Borgs (strategiska) agerande under den senaste tiden. Tvärtom, hela Högeralliansen är mer taktisk än någonsin. Nej, vad som kritiseras bör är oppositionens agerande eller snarare brist på agerande. Hur kan man stå bredvid och titta på medan opinionssiffrorna nästan halveras på mindre än en månad? Hur kan högersidan dominera svenskmedia när landet ser ut som det gör? Hur kan man vara så passiv? Det bisarra är att man hamnat i en sådan otakt att vad man än gör så blir det fel. Låter man Sahlin uttala sig blir hon kritiserad från alla håll. I sakfrågor så klart, men som så ofta grundar sig i hennes genomgående problem i att hon framstår som dryg och opersonlig. Om man struntar i att låta Sahlin uttala sig framstår hon som handlingsförlamad och oförmögen att driva sitt parti. Östros tittar fram då och då, gör sällan bort sig, men kommer alltid med samma gnäll gång efter gång. Högern agerar, Östros gnäller. Om och om igen. Var är de egna initiativen? Vart är alla motioner om lösningar på alla mängder av problem Högeralliansen ställt till med? Var är kämparglöden? Vänstersidan ligger idag verkligen steget efter.

Det är lite som när man var yngre och spelade fotboll, när man fick möta ett lag som var strået vassare. Oavsett om man sträcker ut benet när motståndaren har bollen så har han redan hunnit förbi. Oavsett om spelaren man lägger ett inlägg till är fri så är denne markerad innan bollen ens hunnit fram. Oavsett vad man gör så ligger man steget efter. Och hur löser man då problemet? Genom att gnälla på domaren? Nej, med den taktiken är sannolikheten lika med noll att man tar hem serievinsten. Det enda som gäller är att åka hem och träna, träna och träna igen, för att sedan åka tillbaka och försöka slå dem nästa gång.

Uppmaning till Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson: Nu får ni fan se till att skrapa ihop en riktigt ordentlig, grundlig och omfattande kommunikationsstrategi som betar av varenda dag och varenda möjlig situation fram till valet 2010. Det finns inga genvägar till det perfekta soundet. Man har ju den senaste månaden blivit mörkrädd över oförmågan att missa de hundra tals öppna mål som legat en meter framför fötterna. Sverige var i fantastiskt skick år 2006. Sverige är i katastrofalt skick 2009. Någonting har hänt och bortförklaringarna med hjälp av världskriser börjar ta slut. Agera! Nu!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: